iloveoboy

Rätt eller fel

Allt handlar om dig. Du kan göra precis vad du vill. Du bryr dig inte. Minnena av vad du gjort lever kvar. Om ja ändå bara kunde kasta bort dom. Förstår inte varför du ska få göra som du vill och inte jag. Det var ju du som började med det. Jag vet vilken fantastisk människa du egentligen är. Men du har tappat bort dig själv på vägen.

Du har gått vilse och har svårt att hitta tillbaka. Det kanske är värt att våga be om hjälp. Fast de vet jag att du aldrig kommer göra. Du kanske bara skiter i allt eller så väntar du på att ja ska fortsätta kämpa för att du ska må bra. Men vad kan jag egentligen göra åt saken. Jag har kämpat och kämpat som aldrig förr.

Jag vet fortfarande att de kan gå. Men jag kan inte rädda dig om du inte vill. Du vet vad du gjort mot mig. Du vet hur allt var. Problemet var att våga. Jag kastade mig ut för en klippa. Flög den bästa vägen ner mot havet. Men när jag kom för nära havet vågade du inte mer. Jag föll och du gick din väg.

Allt som var då var sant. Det var äkta och speciellt. Något som ingen vill mista. Du var lika livrädd som jag var. Men inget kunde stoppa oss. Vi kämpade.

Nu har du bara gjort bort dig. Totalt. Du sabbade för alla. Du sabbade för dig själv. Allt som du sagt tidigare var som bortblåst. Du hade ändrat dig helt. Det är inte du som du är just nu. Du var den glada personen, som tänker på alla och alltid finns där för folk om det är nåt. Du stod upp som en klippa, och ingenting kunde välta dig. Du vågade visa dina olika sidor, du vågade visa dig sårbar.

Nu står jag här i ett vägskäl. Vet inte vart jag ska. Måste jag ta vägen där jag slipper dig. Vägen där jag måste hjälpa dig. Eller vägen där jag får göra precis som jag vill, utan att bli stoppad utav dig...