iloveoboy

Såg ett program på TV förut. Det handlade om hur lite vi tar vara på livet. Hur lite vi tar vara på tiden vi har. Det var ett program som verkligen berörde mig. Riktigt mycket. För jag insåg verkligen hur livet ser ut. Det gjorde att jag började förstå hur dum man kan vara ibland. Man bråkar och är taskig, och lägger ner massa energi på det. Men det är saker som ändå inte kommer ha betydelse senare. När vi ligger på dödsbädden så kommer de där onödiga bråket inte spela roll alls.

Dom pratade i programmet om vad vi gör i livet och vad vi borde göra. Vi borde passa på att göra de saker vi vill göra. Säga det vi vil få sagt. Leva livet precis som vi själva vill. Vi är riktigt dåliga på att ta vara på allt det goda och roliga i livet. Och inte minst att ta vara på tiden vi får spendera med alla underbara människor vi möter på vår livsresa.

Varför är vi så fega?
Varför berättar vi inte hur mycket andra betyder för oss?
Varför kan vi inte ta oss den tiden?

Det allra enklaste, blir så svårt för oss. Men ingen kommer vilja ligga där på dödsbädden och ångra de saker han/hon aldrig gjorde. Eller de saker han/hon aldrig sa. Vi vet aldrig när vi komme dö, så det är lika bra att ta vara på den fantastiska tid vi har fått här på jorden. Ta vara på alla de människor vi träffar på vägen och de vänner vi skaffar oss. Det är lika bra att leva livet som om varje dag vore vår sista. Gör de saker du verkligen vill göra. Ha största tilliten till sig själv. Lev livet fullt ut. Och sist, berätta för dom du gillar, hur mycket du verkligen bryr dig om dom. Det kommer göra skillnad.