iloveoboy

Jag kan inte. Orkar inte mer. Det har blivit alldeles för mycket. Tankarna bara snurrar runt. Tårarna slutar aldrig rinna nerr kinderna. Kan nog inte må sämre just nu. Jag trodde att vi skulle börja umgås igen. Efter sms:et för två veckor sedan, trodde jag att de skulle bli annorlunda. Jag var tveksam till att de var sant till en början. Men efter ett tag lita jag på dig. Igår sågs vi. Allting kändes bra. Det verkade som om vi kunde lösa problemen. Jag ångrar det inte. Men nu efteråt undrar varför du gör en sak och säger en annan?! Jag trodde det igår var äkta, men nu h jag funderat på om det verkligen var de. Det kändes så bra, och båda tyckte att det var den bästa dagen någonsin. Det var verkligen de. Nu säger du bara att det inte funkar för att jag åker snart. Att det inte kommer hålla, att du inte ens vill försöka.

Du säger att du kommer sakna mig. Men att det är bra att jag flyttar. Ibland tror jag på att du vill försöka, att du vill satsa. Allting tyder på det. I slutändan verkar det dock vara nåt mycket större som stör dig. Jag har ingen aning om vad. Jag åker snart iväg och kommer inte orka. Mina känslor var mycket starkare än vad jag trodde. Och nu, efter allt som hänt och speciellt gårdagen, så ber du mig att bita ihop i alla fall, även om situationen är hemsk. Kan säga att det inte går. Mina käslor för dig är alldeles för starka. Jag kan inte göra mer än att hoppas just nu. Hopas på att allting löser sig och att jag får ett svar på det som verkligen hänt. För har fått olika svar. Ena sekunden är allting toppen och i den andra är det kaos.

Du ska veta att jag nu skulle göra vad som helst för att kunna stanna hemma med dig. Jag kommer sakna dig något enormt och blir många sömnlösa nätter som istället fylls med tårar framöver. Du är helt underbar och min högsta önskan är att jag ska slippa säga hejdå till dig. Det kommer bli det svåraste hejdå jag någonsin sagt. Du betyder sjukt mycket för mig<3